Halvdag på jobbet och fantastiskt dagsljus så jag fiskade in Kalle och lyckades med konstsycket att för första gången sätta på honom grimman UTAN TJAFS! Tror jag ska öppna en flaska champagne och fira lite.
Pojkarna har även de noterat att something`s in the air och fått vårkänslor och därmed börjat släppa taget om sin enorma päls och där står jag som om att jag inte hade nåt bättre för mig och krafsar och rycker och borstar för glatta livet. När Kalle var fin eller rättare sagt-när mina armar var bortdomnade var det dags för lite lastträning igen och Kalle tvekade ingenting denna gång utan gled snällt med ända in. Självklart var han tvungen att pröva lyckan och försökte backa ut men jag viskade åt honom att om han stannar därinne med mig istället ska jag göra honom lycklig och framgångsrik i framtiden.
Så Kalle stod kvar och vi stängde för fjärde gången i hans liv luckorna om honom för att en stund senare öppna och INTE gå ut. Kan berätta för er som inte har lasttränat en kamel nån gång att det är en praktiskt grej att lära sitt djur att man inte får kasta sig baklänges ut det första man gör när nån rör vid luckorna.
Det blir så trist stämning när sambon ligger platt som en pannkaka under luckan och svär. Eftersom Kalle var så otroligt duktig kunde vi ju inte fortsätta så vi gick på promenad istället och visade Kalle hur man hoppar diken och går över staketet in på militärområdet och alla njöt av promenaden som faktiskt var den längsta hittills.
