Det är som otroligt häftigt att det går så fort för Kalle att utvecklas!
Från att vara otam och ohanterad för två veckor sedan så ligger han ner i ladan och myser medan vi kliar honom på huvudet och under hakan. Jag undrar så vad det är som gör att de är så godtrogna varelser och jag kan inte låta bli att tänka på att så många människor måste ha missbrukat detta genom årtusendena.
I går kväll var vi ute och fixade med vattnet och kärrorna, våra lurviga vänner deltar verkligen i allt vi gör så vi valde att stänga in dem i ladan en stund för det är så svårt att dra slangar och rulla däck med en nyfiken kamel runt fötterna. När vi senare kom in i ladan låg de helt stillsamt och idisslade. Lillebror vågade ligga kvar när Kalle låg i halmen som en diva och åt sin kvällsmat ur en hink med oss sittandes precis bredvid.
Livet känns lite exotiskt just nu!
//Gunilla och kamelerna
