Kunde inte hålla tassarna i styr så i söndags var jag där och krängde på honom en grimma igen.
Allt gick lugnt och sansat till och jag fick tom rätta till den utan att han sprang undan. Jag brydde mig inte om att ha den över nosen så den satt bara bakom öronen.
Medan Kalle hade huvudet i hinken som assisterande Jessica höll i knäppte jag på en longerlina.
Jag hade förberett mig på en surfingtur i snön bakom skenande kamel och körde ner hälarna i snön, tog ett fast surfargrepp om linan, fällde ner cyklopet och väntade……..men inget hände:)
Kalle tog några prövande steg bort från mig men stannade när jag höll emot. Detta upprepades ett par gånger och sen stod han bara där. Jag lade på tryck och bad honom komma ett steg mot mig och efter några minuter gav han efter och tog det lilla klivet som var ett mycket stort kliv i vår utveckling! Jag släppte på linan, gick fram och knäppte loss den och sekunderna efter fick vi klia och fodra som vanligt.
En varm och fantastisk känsla fyller mitt hjärta och jag längtar redan efter att rusa ut i 12 minusgrader och djupsnö för att få fortsätta mitt kameläventyr!
// Gunilla ”kamelmor” Crantz
